På havsbottnar runt om i världen skär bärgningsföretag sönder historiska krigsfartyg. Fartygen fungerar samtidigt som gravplatser för tusentals omkomna sjömän. Stigande metallpriser och bättre djuphavsteknik driver utvecklingen.
Undersökningar visar att bärgare redan har brutit ned eller kraftigt skadat många fartyg i bland annat Javasjön.
Vrak kan ge mångmiljonbelopp
Ekonomin styr verksamheten. Höga priser på koppar och stål gör gamla krigsfartyg till attraktiva råvarukällor. Ett enda fartyg kan innehålla metall värd tiotals miljoner kronor.
Bärgare riktar särskilt in sig på:
- propellrar i brons
- kopparkablar
- tjocka stålplåtar
Varje ingrepp förstör samtidigt en krigsgrav. Tusentals besättningsmän ligger kvar i vraken medan företagen behandlar fartygen som industriskrot.
Lågaktivt stål är inte huvudorsaken
Många tror att aktörerna främst söker lågaktivt stål från tiden före kärnvapentesterna. Forskare bedömer dock att dagens plundring framför allt styrs av metallpris och volym.
Modern fjärrstyrd utrustning gör dessutom att företag kan arbeta på större djup än tidigare.
Del av en global handel
Handlare för in metallen i vanliga leveranskedjor via mellanhänder. Fartyg från flera länder deltar i verksamheten, vilket gör tillsyn svårare.
När företag bryter ned ett vrak försvinner ofta hela strukturen från havsbottnen. Berörda länder mister då både kulturarv och krigsminnesplatser.
Slutsats
Plundringen av historiska krigsfartyg ökar i takt med metallpriserna. Ekonomiska incitament, ny teknik och begränsad kontroll gör verksamheten svår att stoppa. Företag omvandlar därmed gravplatser till råmaterial i den globala industrin.