Kinas oljemakt har vuxit snabbt under kriget med Iran. Med stora lager, lägre import och minskad inhemsk efterfrågan har landet kunnat hantera en kraftig störning på oljemarknaden.
Många länder fick problem när oljepriset steg och leveranserna genom Hormuzsundet minskade. Kina hade däremot redan byggt upp betydande reserver.
Landets agerande har dessutom påverkat den globala prisutvecklingen. Samtidigt har Opec fått mindre betydelse på en marknad där Kina nu kan styra efterfrågan i stor skala.
Kina halverade oljeimporten
När kriget stängde Hormuzsundet fastnade omkring 14 miljoner fat olja per dag i Persiska viken. Saudiarabien och Abu Dhabi kunde transportera en del av volymerna genom alternativa pipelines.
USA och Japan använde samtidigt olja från sina beredskapslager. Kina genomförde dock den största anpassningen av alla stora importländer.
Mellan februari och juni halverade landet sin import av råolja. Minskningen uppgick till omkring 5,5 miljoner fat per dag.
Det motsvarar mer än hälften av den globala efterfrågeminskningen under coronapandemin. Kinas minskade import lättade därför trycket på den globala oljemarknaden.
Utvecklingen visar hur stor betydelse Kina har fått. När landet ändrar sina inköp påverkar det både producenter, handelsflöden och prisnivåer.
Stora lager gav Kina handlingsutrymme
Kina kunde agera eftersom landet hade fyllt sina oljelager under en längre tid. När priserna låg på lägre nivåer köpte Kina omkring 200 miljoner fat.
Därmed växte reserverna till omkring en miljard fat. När kriget sedan störde leveranserna kunde landet börja använda lagren i stället för att köpa lika mycket ny råolja.
Fram till juli hade Kina tagit ut omkring 70 miljoner fat ur sina reserver. Om man räknar in andra lager kan uttaget ha nått omkring 150 miljoner fat.
Strategin skiljer sig från utvecklingen under pandemin. Då föll oljeanvändningen främst på grund av svagare ekonomi. Den här gången har Kina i stället styrt importen med hjälp av tidigare inköp och lagerhållning.
Mindre export frigjorde olja hemma
Kina minskade också exporten av raffinerade oljeprodukter. Mellan februari och april föll exporten med nära hälften.
Det gjorde att kinesiska raffinaderier kunde rikta en större del av produktionen mot hemmamarknaden. Därför behövde landet inte importera lika mycket råolja för att täcka behovet.
Den lägre exporten visar hur regeringens beslut kan påverka marknaden även efter raffineringen. Kina kan styra både hur mycket olja landet köper och hur mycket bränsle som når andra marknader.
Det stärker Kinas oljemakt ytterligare. Landets politik får effekt genom hela kedjan, från import av råvara till export av färdiga produkter.
Elbilar och tåg sänker efterfrågan
Den inhemska efterfrågan har också minskat. I juni raffinerade kinesiska anläggningar 2,7 miljoner fat mindre råolja per dag än under samma månad året före.
Bensinproduktionen föll med 14 procent. Produktionen av diesel och flygbränsle minskade samtidigt med 21 procent.
Elbilar, kollektivtrafik och järnväg bidrar till förändringen. Under en nationell helg i maj ökade laddningen av elbilar längs motorvägarna med nära 55 procent jämfört med året före.
Den snabba elektrifieringen gör Kina mindre beroende av olja inom delar av transportsektorn. Det ger landet större flexibilitet när internationella kriser stör energiflödena.
Slutsats
Kinas oljemakt växer eftersom landet kan använda import, reserver och efterfrågan som strategiska verktyg. Under kriget med Iran hjälpte den förmågan Kina att hantera störningarna bättre än många andra stora ekonomier.
Samtidigt förändrar utvecklingen maktbalansen på oljemarknaden. När Kina kan minska sina inköp med flera miljoner fat per dag får landet ett inflytande som tidigare främst låg hos oljeproducerande stater och Opec.