Det borde ha varit ett gyllene firande. Ett diplomatiskt femtioårskalas mellan EU och Kina. Men istället är det kyliga vindar som blåser inför toppmötet i Peking den 24–25 juli.
Jubileet är snarare en markering av hur långt relationen har sjunkit. Inte ens president Xi Jinping dyker upp – han skickar premiärminister Li Qiang istället. Och mötet, som först skulle hållas i Europa, är nu förkortat till en enda dag. Den symboliken talar för sig själv.
Handeln, som en gång var en bro mellan öst och väst, har förvandlats till ett slagfält. Särskilt elbilar har blivit den stora symbolfrågan. Kinesiska bilmärken säljer nu var tionde elbil i Europa – ofta till betydligt lägre pris än konkurrenterna.
Handelsbråk, tullar och sällsynta metaller
EU har tröttnat. Kommissionen har svarat med rejäla tullar på upp till 45,3 procent för vissa kinesiska elbilstillverkare. Målet? Rädda den europeiska industrin. Men frågan är om det räcker.
Kina ger igen med exportrestriktioner på sällsynta jordartsmetaller. Det är ämnen EU är beroende av – särskilt inom försvar och grön omställning. Som om det inte vore nog har kineserna även börjat rikta in sig på europeisk brandy och medicinteknik.
Det är tydligt: relationen mellan EU och Kina går på sparlåga. Handelsöverskottet för Kina växer snabbt, medan EU:s export tappar fart. Och mitt i allt detta planerar kinesiska jättar som BYD att ta över den europeiska elbilsmarknaden helt före 2030.
Maria Persson, nationalekonom vid Lunds universitet, säger rakt ut att vi troligen ser fler handelshinder på väg från EU:s håll.
Mer än bara pengar – geopolitik skaver ordentligt
Handel är bara en del av problemet. Under ytan bubblar andra, djupare konflikter. EU misstror Kinas nära band med Ryssland, särskilt mitt under kriget i Ukraina. Lägg till cyberattacker och en mer auktoritär utrikespolitik, så är irritationen lätt att förstå.
Kina står fast vid sitt ”no-limits”-partnerskap med Ryssland, något som många i EU ser som provocerande. Helena Löfgren på Nationellt kunskapscentrum om Kina pekar på att det här handlar om helt olika världsuppfattningar. Väst vill ha säkerhet genom allianser – Kina går sin egen väg.
Och nej, USA gör inte situationen enklare. Donald Trumps comebackhot hänger över toppmötet. Det borde ha varit ett tillfälle för EU och Kina att hitta gemensamma vägar. Men i stället pratar alla om ökad splittring.