När EU hånade Storbritanniens USA-avtal var det med en viss självsäkerhet. Men skratten fastnade snabbt.
Ett riktigt dåligt deal – och en självkänsla i kris
EU:s senaste handelsavtal med USA landade hårt. Och inte på ett positivt sätt. Tullarna höjs – rejält.
Tidigare låg tullarna på blygsamma 1,5 procent. Nu? I snitt 16 procent på EU:s export till USA.
Visst, det är bättre än de 30 procent som Trump en gång hotade med. Men ändå: en rejäl smäll.
Inte nog med att det ekonomiskt svider – politiskt är det ett självmål. Avtalet är sämre än det Storbritannien fick.
Intern kritik har förstås inte låtit vänta på sig. Flera medlemsländer är rasande. Vad hände med EU:s förhandlingsstyrka?
Och varför gick man ens med på ett så svagt avtal?
Från Berlin till Budapest mullrar högerpopulistiska röster. De menar att EU är för svagt. För lamt. För… mesigt.
Splittring, techkaos – och en svajig euro
Kritiker pekar också på att EU inte ens har svarat med egna motåtgärder. Inga tullar tillbaka.
Varför? Inte av diplomati, utan för att medlemsländerna inte kommer överens.
EU står alltså där med höjda tullar, en splittrad front – och utan plan för att slå tillbaka.
Lägg därtill att euron fallit som en sten mot dollarn. Veckan som gick var den sämsta sedan 2022.
Goldman Sachs tror att EU:s BNP tappar 0,4 procentenheter fram till 2026. Bara på grund av tullarna.
Och vad händer med techsektorn? Osäkerheten kring digital handel och tjänster gör att framtidens spelplan är otydlig.
Det som skulle bli ännu ett steg mot frihandel blev tvärtom: en rejäl U-sväng.
EU har länge kämpat för att riva hinder, inte bygga nya. Nu känns det som att man tryckt på paus.
Frågan är hur länge EU klarar att vara den lugna diplomaten – när andra börjar spela hårdare.
Dags för självrannsakan – eller bara ännu en kris att bita ihop genom?
Många menar att det här är läge för självrannsakan. Vad vill EU vara på världsscenen egentligen?
En aktör som står upp för sina medlemmar – eller någon som backar för att undvika konflikt?
Om inget förändras riskerar unionen att fastna i en roll som global slagpåse. Ingen vill ha den titeln.
Men kanske blir detta startskottet för en ny, mer offensiv EU-strategi. För det lär behövas.