Tysk industri befinner sig under hård press. Höga energipriser, svag efterfrågan och tuff konkurrens från Kina har försämrat företagens villkor. Nu vill flera arbetsgivare därför införa en 40-timmarsvecka utan att höja lönerna.
Förslaget har redan väckt starka protester. Facken anser att arbetsgivarna försöker lösa industrins problem på de anställdas bekostnad.
Höga arbetskostnader pressar industrin
Tyskland har bland EU:s högsta arbetskostnader. En arbetstimme inom tillverkningsindustrin kostar omkring 49,50 euro, vilket är betydligt mer än EU-genomsnittet på 33,70 euro.
Skillnaden blir ännu större jämfört med länder i Central- och Östeuropa. Där kan företag ofta producera till en betydligt lägre kostnad.
Samtidigt har Tysklands produktivitetsfördel minskat. Enhetsarbetskostnaderna har stigit snabbare sedan 2023, vilket har gjort det svårare för fabriker att behålla produktion och investeringar i landet.
35 timmar blev en viktig symbolfråga
35-timmarsveckan är fortfarande standard inom delar av den tyska industrin. Den gäller främst inom fordons-, verkstads-, järn- och stålsektorn.
Arbetstidsmodellen växte fram efter stora strejker under 1980-talet. Därför handlar debatten om betydligt mer än fem extra timmar i veckan. Den berör också en central del av den tyska fackliga historien.
Omkring en femtedel av alla anställda i landet omfattas av kollektivavtal med 35-timmarsvecka. Samtidigt ligger den genomsnittliga arbetsveckan i hela ekonomin på 37,8 timmar.
Industriproduktionen har fallit kraftigt
Den tyska industrin har tappat fart under flera år. Produktionen har fallit med mer än 15 procent sedan toppen i slutet av 2017.
Sysselsättningen har däremot inte minskat lika snabbt. Omkring 6,5 miljoner personer arbetar fortfarande inom tillverkningsindustrin, trots att företagen producerar betydligt mindre än tidigare.
Flera bedömningar pekar på att antalet industrijobb kan falla under fem miljoner. I dag försvinner omkring 12 000 till 15 000 industrijobb varje månad.
Företagen vill öka arbetstiden
Förespråkare för en 40-timmarsvecka i Tyskland menar att reformen skulle öka arbetstiden med omkring 14 procent. Samtidigt skulle företagens lönekostnad per vecka ligga kvar på samma nivå.
Tanken är att fabrikerna då kan producera mer utan att kostnaderna ökar i samma takt. Det skulle i sin tur kunna minska viljan att flytta produktion till billigare länder.
Facken motsätter sig dock förslaget. De menar att dagens avtal redan ger företagen möjlighet att anpassa arbetstiden när efterfrågan förändras.
Slutsats
En 40-timmarsvecka i Tyskland kan bli ett viktigt verktyg i försöken att stärka industrins konkurrenskraft. Men förslaget riskerar också att utlösa en ny konflikt mellan arbetsgivare och fack.
Frågan är om längre arbetsdagar verkligen löser industrins grundproblem – eller om kostnaden främst hamnar hos de anställda.