se nedan artikel fran Affarsvarlden om Executive Health (ja - en verksamhet som undertecknade har personliga intressen i). Nu kan ni kanske fraga vad det har har med finansmarknaden att gora. Det har handlar om den ultimata riskanalysen eller nedsideanalysen for den viktigaste tillgang du har i portfoljen. Darva lite viktigt - for vissa personer betydligt betydligt mer kritiskt viktigt an om borsen ska ga upp eller ned 10% harifran pa kort sikt
Hälsoundersökning för de som har råd
Affärsvärldens reporter gör en hälsocheck-up som är minst lika grundlig som en bilbesiktning, fast i betydligt lyxigare miljö.
Executive Healths privatklinik ligger mitt i “Executive land”, på Blasieholmen i centrala Stockholm, med Lundin Mining, Investor och EQT i samma kvarter. Hit hoppas man att locka välbeställda personer, eller vem som helst som har 29 000 kronor över. Antingen för att kunna sova gott om nätterna efter ett tummen upp för hälsan - eller för att få ett oundvikligt sjukdomsbesked innan symtomen kommit och därmed kunna få behandling direkt.
Jag hälsar på doktor Lars Erik Strandberg och han visar mig till det rum som ska vara mitt eget under dagen, att vila i mellan undersökningarna. I rummet finns en dator, det går bra att sitta där och jobba, säger han. Jag tror nästan att det är ett skämt. Under fem timmar ska min hälsa undersökas mer noggrant än någonsin tidigare. Om jag har någon av stora folkdödarna; som cancer (vissa typer) eller hjärt- och kärlsjukdom kommer det att avslöjas. Diabetes, benskörhet och ett stort antal andra sjukdomar utreds också. Jag har inte lust att kolla mejlen som om det vore en vanlig dag.
Tidigare på telefon hade jag ställt den självklara frågan: Hur stor är risken för att man hittar något? Executive Health har ingen egen statistik. Kliniken öppnade i augusti förra året och har bara haft ett par hundra kunder än så länge. Men det finns en tysk studie på 1 007 personer som genomgått en likadan hälsokontroll. Den visar att läkarna hittat cancer eller tecken på ännu inte upptäckta hjärt- och kärlsjukdomar hos ungefär tre av hundra personer. Medelåldern på personerna i studien var 56 år.
Jag och doktor Strandberg går igenom vad som ska hända under dagen: Samtal om min hälsobakgrund, diverse tester och prover samt, vilket är det stora numret i undersökningen, magnetkameran. Det är den som kan hitta cancerceller i min kropp.
- Du har en spännande dag framför dig, avslutar han genomgången.
Spännande skulle dagen bli, både för mig och för doktor Strandberg skulle det snart visa sig.
Vi mjukar upp med blodprovstagning. Syster Gunilla tar fem rör från min arm. Ett fyrtiotal olika blod- och urinanalyser ger information om bland annat min kropps förmåga att omvandla näring till energi (metabolismen), balansen mellan det onda och det goda kolesterolet, diabetes, lever- och njurfunktion.
Ett hälsosamtal på tre kvart ger doktorn inblick i min livsstil och hur friska eller sjuka mina föräldrar och andra nära släktingar är. En pappa som haft kranskärlsjukdom och gjort en så kallad ballongsprängning oroar doktor Strandberg. Däremot ser han nöjd ut när jag berättar om mina träningsvanor och vad jag äter.
Så var det dags att gå igenom vilka gifter man eventuellt tillför sin egen kropp.
- Men rökning och alkohol behöver jag väl inte oroa mig för i ditt fall, du som verkar så hälsosam, säger doktor Strandberg.
Tyvärr var han lite snabb i sin bedömning. Jag berättar att jag dricker åtta glas rödvin i veckan och sneglar på doktor Strandberg för att se eventuell reaktion. Ingen fara, det verkar vara inom en rimlig gräns. Men så var det ciggen. Jag röker ju så lite, försöker jag, ett halvt paket i veckan det borde väl inte ens räknas. Jo, det gör det, säger doktor Strandberg strängt och tillägger att det är helt onödigt. Jag håller inte med men vi enas om att gå vidare i frågan när testresultaten är färdiga.
De första testerna startar. Blodtryck, pulsmätning, reflextest. Det här går ju bra, jag börjar slappna av. Så är det dags för dagens stora nummer.
Syster Gunilla ber mig ta av mig örhängena innan vi går ner i rummet där magnetröntgenkameran väntar bakom en glasvägg. Syster Gunilla och hennes kollega börjar knappa på manöverbordet. Jag har en metallplatta i skallen, vilket jag uppgett i frågeformuläret inför kontrollen. Den stör inte röntgen. Men har du kanske också något metallklips i huvudet? undrar syster Gunilla. Nej, absolut inte, det borde jag ha vetat i så fall. Men syster Gunilla ringer till sjukhuset där jag opererades och ber mig vänta på mitt rum tills någon hittar min 25 år gamla journal. Efter ett tag kommer en uppjagad doktor Strandberg med ett fax i handen. Tur att vi är så noggranna, betonar han. Det finns ett klips vid hjärnan. Ingen hade tänkt så mycket på det eftersom det inte fanns magnetkameror när det sattes in. Om jag lagt mig i kameratunneln hade klipset i tinningen inte klarat den starka magnetismen utan släppt sitt grepp om ådern, det hade blivit hjärnblödning.
Vi fortsätter med de följande kontrollpunkterna i stället.
Hjärta och halsens artärer ultraljudsundersöks. Resultatet ska granskas för att se om blodet flyter på som det ska, eller om det finns plack i artärerna. I lungfunktionstestet får jag andas in och blåsa ut allt vad jag orkar. Jag sätter foten i en bentäthetsmätare för att se om mitt skelett är skört.
Sista punkten är ett arbetsprov. Efter några minuters cykeltur får jag veta att min kondition är ordinär, på gränsen till god. Det förklarar jag gärna med att jag fick trampa i för stora tofflor.
Några dagar senare är det dags att ta del av resultatet. Doktor Strandberg ser glad ut när vi möts igen.
- Du kan vara stolt, säger han.
I utlåtandet står det att det är ett “glädjande resultat”. Alla analyserade prover visar ett normalt resultat, det vill säga värdena hamnar inom de önskade intervallerna. Lungorna är i fin form - just nu, betonar doktor Strandberg och textar “rökstopp” med stora bokstäver på utlåtandet. Jag går från kliniken med lätta steg och ringer min mamma så fort jag kommer ut på gatan.
